Två av fyra som skulle delta i telefonmötet visade sig vara sjuka. Vi ställde in och jag tog på mig att ringa upp en av dem för en kort avstämning vid den uttalade tiden ändå. "Då tar jag min power nap innan eftersom det är en halvtimma kvar", tänkte jag.
Ställde ingen klocka. Vaknade nästan två timmar senare av att telefonen ringde. Det var pappa, givetvis. Han har inte ringt sedan han ringde och väckte mig förra veckan, så nu var det dags igen. Det var i och för sig bra. Vad hände? Det ingick inte i min dagsplanering att ligga och sova. Jag skulle vara på mässa nu. Men å andra sidan, kvällens middag är viktigare. Just nu vet jag inte hur det ska gå till, känner mig knockad av något stort. Jag får låta bli att känna efter bara, hoppa i den lilla svarta och bara le.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar