Kära Återseenden

Det var en bra mässa i den nya idrottshallen i stan. Jag har faktiskt aldrig varit där förut, trots att den har stått färdig i minst ett år. Två kanske? Bygdens företag visade upp sig från sin bästa sida. Så gjorde även årets UF-företagare. I år är första gången på länge som jag inte är rådgivare. Jag saknar det lite. Det är kul att coacha något i något man är bra på själv och där man kan hjälpa andra.

En annan duktig coach är Susanne Petersson (bilden längst ner) som höll ett föredrag om inställning. Susanne är coach, föreläsare och författare och jobbar med förändringsarbete. Hon har flest uppdrag i Stockholm men bor i Ulricehamn, fick jag veta när vi åt lunch en gång i höstas innan jag flyttade till Stockholm. Vi fick göra några övningar med personen som satt bredvid. Jag kände verkligen igen hon som jag gjorde övningarna med, men jag kunde inte riktigt sätta fingret på vem hon var. Hon kände nog detsamma och frågade till slut:

- Var inte du med i tidningen förra veckan?

- Ehh nej. Vad handlade det om?

- En tjej som hade rest och pluggat mycket utomlands. Madeleine Bokedal heter hon. Jag känner hennes syster, Ellinor.

- Jaha, där ser man. Det är jag som är Ellinor.

Vi skrattade en stund och då kom jag på vem hon var också. Annars har det varit många "Hej, vad kul att se dig, hur går det i Stockholm?" i går och i dag. Någon frågade om det inte hade varit svårt att lämna Ulricehamn. Jag har aldrig haft svårt för att lämna Ulricehamn. Den här staden är för liten för mig, i alla fall just nu och många år till. That's all I know.