När jag satte mig på tåget kände jag direkt igen mannen mitt emot mig. Han känner inte igen mig. Sist vi såg hade jag kavaj på mig och var kammad. Nu sitter jag i slitna jeans, hoodie och keps. Tur är det för under de dryga två timmarna vi satt jämte varandra på ett möte satt han och hetstuggade tuggummi (han spottade ut och stoppade in nya var tionde minut) och nickade och sa "schjopp" (ni vet så där som norrlänningar gör) på varenda påstående och fråga även om det inte var riktat till honom. Det höll på att driva mig till vansinne. Han tuggar inte tuggummi nu, thank God, och han verkar vara väldigt inne i sin dator. Hoppas han somnar så småningom eller att han ska av tidigt, för jag vill inte konversera. Jag kanske skulle låtsas somna själv? Jag stoppar åtminstone in hörlurarna i öronen och riktar blicken ut mot fönstret. Det brukar jag göra när jag åker tåg för den delen - lyssna på musik och drömma mig bort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar