För att komma till cykelbutiken i går gick jag förbi där jag bodde sommaren för några år sedan. Här bodde jag alltså i en bautalägenhet (den kändes så) på femte våning (bilden längst upp). Det var en häftig känsla, men ändå inte äkta. Det var ju inte mitt. Det känns konstig att tänka på att jag om en månad flyttar in i min alldeles egna lägenhet. Min liksom. Min. Eller nja, bankens, men ändå. För mig är det en milstolpe och ett kvitto på att jag har uppnått något som jag har stävat efter. Jag har ett eget badrum, ett eget kök (de andra två bilderna, från mäklaren) som jag får göra vad jag vill med. Jag får hänga upp tavlor på väggarna i vardagsrummet utan att fråga någon om jag får slå i en spik i väggen. För mig som i 28 år alltid har bott hos någon, med någon, känns detta ganska ofattbart. En underbar frihetskänsla. I mitt hus gäller mina regler, känn på den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar