Gråtande Löprunda

Jag fick för mig att springa Kungsholmen runt. Det var antingen det eller somna på soffan klockan sex. Det va bare å snöra på sig skorna. Jag hade glömt bort all pollen men den gjorde sig snart påmind. Konstigt att jag inte fick vätskebrist av allt vatten jag förlorade genom tårar som flög från mina kinder under den rundan. Jag hoppades att jag inte skulle möta någon jag kände. Det gjorde jag, man jag hade keps på mig och tittade ner så han såg mig aldrig, hoppas jag. Då kan det bli pinsamt nästa gång vi möts.