Halleluja!

Klockan fem i morse fick jag nog, bäddade min säng med nya lakan och somnade faktiskt med en gång. Vaknade halv åtta och tänkte gå upp och köra igång för att en gång för alla komma in i normal dygnsrytm. Hann inte mer än tänka tanken innan jag somnade om och vaknade klockan nio av telefonen. Klockan elva hade jag en löpardejt uppe vid spåren i skogen. Sköt på det hela en timme då jag kände mig mer död än levande och behövde komma i någon form av stadigt mode.

Efter en lätt uppvärmning på vägen upp stod jag tolv noll noll redo i mina Fivefingers för vad som skulle bli en 15 kilometer lång berg-och dalbana i Sanatorieskogen. Jag tog det lugnt eftersom jag inte riktigt visste hur mina fötter skulle reagera och gick uppför de värsta backarna för att skona hälsenorna. Nu efteråt kan jag konstatera att de mår väldigt bra. Jag är euforisk. Det här är $§@£∞# amazing. Tackar mitt löparsällskap att för han stod ut med mitt rehabtempo. Det blir snabbare nästa gång, I promise.