Jag gick förbi en plats som jag har undvikit länge. Platsen där jag knäckte tån den första lördagen i september förra året. Eller rättare sagt, stenen som orsakade det hela. Vi har pratat ut nu, jag och stenen. Vi har kommit överens om att jag ska se upp vart jag trampar i fortsättningen och den ska ge fan i mina tår. Vi har inget otalt längre, bara respekt för varandra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar