Folkfest

När över 50 000 människor springer ett lopp blir det ganska trångt. Jag tycker att det är fantastiskt att det fungerar så smidigt som det gör ändå. Jag har sprungit lopp med bra mycket färre löpare där det blir totalstopp. En del kallar Göteborgsvarvet för "folkfest". För mig är det delvis det. Jag hade ju inte fått för mig att springa den banan ensam en dag som i går när jag inte var helt i form. Jag sprang för att jag mindes hur kul det var förra året och jag ville ha en favorit i repris. Kanske lite för att bara se om jag kunde springa så långt i nuvarande form.

Den som inte vill ha en massa folk runt omkring sig ska inte springa större lopp. Då är det bättre att hålla sig till skogen där man endast behöver se upp för stenar och enstaka ormar. Charmen med lopp är ju att det är mycket folk som springer tillsammans och inte minst alla som står och hejar på. Jag sprang längs ytterkanterna i går och gjorde high five ett antal gånger med barn som stod och räckte ut händerna. Icke att förglömma att tacka, alla funktionärer som hjälper till med att fylla på dricka längs banan. Vid vätskestationen precis efter Göta Älvbron stannade jag och halsade en mugg vatten. Då hörde jag ett "Heeej Ellinor" men jag hann inte se vem det var (ge dig gärna tillkänna). Jag viftade i alla fall med armarna som om jag hade sett henne, för det var en hon, innan jag sprang vidare.

I dag fick jag även ett SMS av en annan trogen påhejare. Då blev jag glad. En del tycker att det är idiotiskt att springa över två mil. Andra tycker som sagt att det är galet just för att det är så mycket folk och alldeles för trångt. Det är inte många av dem som springer Göteborgsvarvet som tävlar för att vinna. Gör man det så är man förhoppningsvis så bra att man startar i första led och springer i täten med de tre-fyra bästa och slipper trängas. Är man någonstans mittemellan och tycker att "folkfester" som Göteborgsvarvet är jobbiga, ja då kanske man ska stanna hemma?