Ungefär så glad som barn blir när de får godis, så glad är jag nu. Jag känner hopp igen. Det som hände, att jag blev skadad, har väl i och för sig varit nyttigt. Jag har insett att det inte är självklart att vara frisk och hel. Men det är inget jag hoppas få vara med om snart igen. Nu vill jag leva det liv som jag är gjord för att leva - aktivt.Liam och Leo var och hejade på oss i går. De hade sett min syster men inte mig. Jag sprang väl för fort? Yeah right.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar