Min Syn På Pengar

Jag fick en önskan i går om att börja blogga lite om privatekonomi. För det är väl lika viktigt att ha en stadig ekonomi som att träna för att må bra? Kanske det. Jag ska så kortfattat jag kan ge min syn på pengar och min ekonomi.

Jag bryr mig ganska lite om pengar. Jag är inte intresserad av hur mycket pengar andra har, varför jag heller aldrig kommer att dela med mig hur mycket eller lite jag har. Min syn på det hela ska jag ändå ge.

Jag kommer inte från pengar. Det vill säga, jag har inte växt upp med en massa pengar runt omkring mig. Jag har växt upp i en vanlig Svenssonfamilj, utan varken för mycket eller för lite. Vi åkte aldrig på utlandssemestrar när jag var liten. Det hade vi inte råd med. Däremot hade vi husvagn och inte minst vår sommarstuga på ön, som pappa och hans syskon har ärvt. När jag var 12 år fick jag följa med min granne och hennes familj till Grekland en vecka. Det var lyx. Det gick ingen nöd på oss barn när vi var små. Vi tjatade oss till märkeskläder och fina cyklar, för vi ville vara "inne", som gjorde att mamma och pappa fick lägga pengar på oss barn istället för på sig själva. Vi var barn, vi visste inte bättre.

När jag var 13 år fick jag mitt första sommarjobb, som jordgubbsplockare. I flera veckor en sommar gick jag upp klockan fem på morgonen och låg och plockade jordgubbar halva dagarna. För pengarna jag tjänade köpte jag ett par inlines. Jag minns det så väl. Sedan dess har jag jobbat varje sommar och även extra vid sidan av skolan för att ha råd att köpa lite mer än vad barnbidraget räckte till. Mamma och pappa fortsatte att skämma bort oss, lite lagom. Det gick alltså ingen nöd på mig.

Sedan jag tog studenten har jag rest och jobbat mig runt om i Världen. Jag gjorde inte som många andra, åkte till Oslo och jobbade ihop en massa pengar för att kunna resa och leva livet ett halvår i Thailand efter det. Jag har alltid rest iväg med bara en resväska och börjat jobba på plats. Levt från paycheck till paycheck och kommit hem på plus minus noll. Jag har alltid varit bra mycket rikare på erfarenheter och upplevelser, men aldrig på bankkontot. Mission accomplished. Dessutom kostar det en del att "flytta" över kontinenter och starta igång, som jag har gjort ett flertal gånger. Hyrorna i Washington DC till exempel är heller inte direkt låga. Då är till och med Stockholmshyrorna milda.

Det var först när jag kom hem till Sverige igen för två år sedan och startade eget företag som jag började få lite pengar att röra mig med. Det var första gången jag hade större summor på bankkontot som inte försvann till hyror och andra fasta kostnader direkt när lönen kom. Sedan ett halvår tillbaka har jag mitt egentligen första fasta jobb. Jo, jag är faktiskt fast anställd för första gången i mitt liv. Det är också första gången jag har en ordentlig lön. Däremot bor jag i Stockholm och har precis köpt lägenhet, så jag är inte på något sätt "rik".

Rik är jag som sagt på upplevelser. Jag har valt hur jag vill leva mitt liv som vuxen, för jag kan det. Jag är jättetacksam över mitt liv hittills. Glad att jag inte kommer från pengar, att jag vet vad det innebär att behöva vända på kronorna för att få dem att räcka, men ändå inte behöva oroa mig för att inte ha mat på bordet. Jag känner några väldigt rika människor och jag har sett vad för mycket pengar kan göra. Man blir inte lycklig av pengar. Jag skulle i alla fall inte bli det. Jag har i och för sig också sett hur folk med mycket pengar, som hanterar dem rätt, lever. Som kan köpa den bil de vill ha och behöver, som kan åka dit de vill på semester. Som har jobbat ihop de här pengarna själva. Så vill jag ha det.

Jag är på väg in i en ny fas i mitt liv. En stadig sådan. Jag har som sagt levt för korta perioder i taget, för att jag har velat ha det så, även med pengar. Jag har inte haft motivationen att spara en massa pengar när jag kan leva av dem i dag. "Var sak har sin tid" är en av mina livsfilosofier. Först nu, vid 28-års ålder har jag kommit till den punkten att jag vill börja bygga en lite tryggare bas. Det är därför jag har köpt en lägenhet (och för att slippa flytta tre gånger om året givetvis). Jag vill ha något att luta mig tillbaka mot, att utgå från. Jag har rest så mycket och gjort så mycket att jag är lite mättad för tillfället. Jag ser istället fram emot att bara vara där jag är ett tag. I Sverige. Dra in lite pengar, amortera lån och betala räntor. Det låter väl kul?