Saker Som Förändras

Saker förändras över åren, med tiden. Bland annat hur man ser på saker och ting. I alla fall för mig. Ta det här med träning till exempel. För 20 år sedan, då var jag åtta år. Då var träning inte "träning". Då var det lek och gemenskap. Jag spelade fotboll och handboll och landhockey och allt möjligt, för det var ju det man gjorde när man lekte med kompisar och med grannarna på gatan. Jag hade många killkompisar, jag var en tomboy.

För 15 år sedan, då var jag tretton. Då fick man en del andra intressen. Killar till exempel, och fotboll och handboll handlade mer om att åka och titta på matcher för att spana på dem. Jag spelade fortfarande själv i lag, nu ännu fler sporter och jag var tvungen att välja vilken jag skulle satsa på. Jag var duktig i alla idrotter och eftersom jag inte kunde välja slutade jag med allt. Det var väl samtidigt någon slags tonårsrevolt. Jag började träna på gym istället och helt plötsligt handlade träning om att vara med på de coolaste passen på gymmet som boxercise och spinning med den snyggaste instruktören. Man började också komma i den här identitetsfällan och upptäckte att träning var ett sätt att hålla sig snygg och smal. För mig hamnade alltför mycket fokus på just det här och i många år gick till gymmet för att just hålla mig smal. Jag glömde bort att jag faktiskt egentligen tyckte att det var roligt.

För tio år sedan, när jag var 18, kunde det ha gått riktigt illa. Som tur var hade jag bra människor runt omkring mig som fick mig att förstå att det inte var bra att träna så mycket och äta så lite. Jag nådde botten, milt sagt, och fick en lång väg tillbaka. Samtidigt började livet på riktigt och jag fick upp ögonen för Världen.

Sedan i alla fall 5 år tillbaka har jag förstått vad träning betyder för mig. Nu är det min livsstil och har inget med utseende att göra. Om jag för 10 år sedan hade rangordnat anledningarna - ärligt - till varför jag tränade så mycket hade det sett ut så här:

1. För att hålla mig smal.

2. För att må bra (vilket jag inte gjorde).

3. För att det var roligt.

Om jag gör samma sak i dag ser det ut så här:

1. För att må bra med allt vad det innebär (mer energi, högre stressnivå, bättre humör, med mera, med mera...).

2. För att det är roligt.

3. För att jag vill ta hand om min kropp så att den håller länge.

Jag kan inte tänka mig ett liv utan träning. Jag har delvis fått prova på det en tid nu medan jag har varit skadad, och det är inget liv jag tänker välja om jag kan träna. "Träning" är en naturlig del av mitt liv för att orka med, samtidigt som det är min hobby på samma sätt som en del sjunger i kör eller dansar, för det är ju så kul. Jag kan väl erkänna också att jag är en adrenalinjunkie. De kickar jag får av träning är bättre än vilken berg- och dalbana som helst.

Jag tror att många som känner mig sedan länge tror att jag fortfarande tränar av den anledningen som jag gjorde för 10 år sedan. De människorna känner inte Ellinor längre.

Som sagt - saker och ting förändras, med åren.