
Under förmiddagen hängde jag alldeles för nära Stureplan så när det var dags för lunch blev det ett ställe i de krokarna. Jag hamnade bland annat jämte en norrman som precis hade tagit en PhD i självförtroende. Enligt honom var han bäst på allt och alla andra var värdelösa. Jag var trött i huvudet när jag gick därifrån. Jag fick nästan lite småpanik över huvud taget innan jag kom till kontoret. Typ som om jag var instängd i en fejkvärld och ville tillbaka till verkligheten.
Stockholm blir vad man gör det till. Man kan välja att vara anonym om man vill, som jag. Dock har jag redan märkt att staden är ganska liten. Jag springer på folk varje dag som jag känner. Senast bara i måndags då jag gick in i min gamla roomie från Jönköping, Nina. Vi bestämde en fika/ett glas snart för lite catch-up. Snart snart snart kommer jag att få lite mer tid för att träffa vänner och umgås. Inte bara jobb och träning som det är nu. Det ser jag fram emot.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar