Jag har inte hört något från Jenny och Johan, som ju åkte till NYC härom dagen. Jag tvekar inte på att de har det bra. Jag kan nog gissa mig till att Jenny springer runt som en galning i alla affärer och Johan springer efter och bär kassarna. Nej då, Johan är lika shoppinggalen han. Jag tror nog att Jenny snällt får följa med till Apple Store ett par gånger. På kvällarna utforskar de nya restauranger och hinner med både Empire State och Central Park om dagarna. De är riktiga livsnjutare de där två. Härligt.
Jag och Jenny har hängt ihop sedan förskolan. Jag minns så väl första gången vi träffades, fast vi bara var sex år gamla. Jag var livrädd för både henne och hennes mamma av någon anledning. Jag minns även första gången jag följde med henne hem för att leka. Hennes kanin var förkyld och satt och nös hela tiden (tänk er en liten kanin som nyser konstant...nej). Jennys pappa tog med sig kaninen ut i skogen och sköt den och begravde den. Fattar ni vilken traumatisk upplevelse för två sexåringar? Bra första dejt.
Jag och Jenny håller fortfarande ihop, trots att vi lever helt olika liv i dag. Hon är förlovad och bygger hus, jag är singel i Stockholm. Vi hörs inte lika ofta längre och ses definitivt inte som vi brukade. Det fanns en tid då vi umgicks konstant, varje dag. Mellanstadiet, högstadiet och gymnasiet. Vi drev till och med företag tillsammans. Då känner man varandra ganska väl. Alla behöver någon som känner en utan och innan. Sedan hur ofta man ses och hörs är inte lika viktigt. Huvudsaken är att man vet var den andre finns. Att den finns där. Det vet vi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar