Jag satte mig och filosoferade en stund (mycket sådant nu) innan jag klättrade vidare och trodde att jag var på vägen hem. Det visade sig att jag var helt vilse när jag kom ner på andra sidan, mitt emot hamnen på ön jämte. Jaja, jag vandrade långsamt hemåt. Hade inte bråttom hem till något eller någon alls. Skönt på ett sätt, men på ett annat inte. Att det ska vara så svårt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar