Åldersnoja, Nope

Jag har på TV:n i bakgrunden. Ska snart dra igång dagens rastlöshetsprojekt. Det är Ellen DeGeneres Show på femman. Hon har en ung tjej som gäst. Ingen aning vem hon är men tydligen är hon lik Mila Kunis a.k.a. den korkade tjejen i That '70s Show. Den här tjejen är tjugo år men säger att folk ofta tror att hon är femton.

Jag har alltid sett yngre ut än vad jag är. Jag har hatat detta och alltid önskat att jag såg äldre ut. När man jobbar i en mans-/gubbdominerad värld blir man ofta kallad "lilla gumman" och om det är något som gör mig förbannad så är det det (stackars dem som har råkat kalla mig det genom åren, big mistake).

Härom kvällen när vi var nere vid Bryggan i Ulricehamn kom det fram två tjejer till mig. Den ena började prata:

- Alltså, jag brukar inte säga så här till tjejer, jag gillar killar och så, men jag måste få säga det. Du är så himla fin.

- Öhh...tack. Detsamma.

- Ja men alltså, hela du. Ditt smink och allt.

- Haha, tack (hade endast mascara och lite mineralpuder på mig).

- Var kommer du ifrån?

- Jag är född och uppväxt här i Ulricehamn.

- Va?! Men jag har aldrig sett dig innan.

- Nja nej, jag har inte bott här på ett tag (och definitivt inte varit ute här, men det sa jag aldrig).

- Men, hur gammal är du?

- 28.

- Va?!! Du ser ut som typ...20!

- Haha, tack så mycket. Gotta go...

Helt plötsligt insåg jag att jag faktiskt blev glad över att se ung ut. Vinden har vänt. Jag har ingen åldersnoja alls, men det här måste väl vara ett tecken på att jag är på andra sidan strecket nu?