Inspiratör?

En del tycker att jag ska skriva en bok om vad unga tjejer och killar bör göra med sina liv. Att man ska ge sig ut i världen och uppleva och prova på både det ena och det andra. Lära sig andra kulturer och språk, utbilda sig, kanska starta eget företag. Jag har varit ute och föreläst om detta, främst för Unga Företagare. Men det här är inte lätt. Jag varken kan eller vill säga till någon hur de ska leva sitt liv. Vi är alla så olika och har olika mål med livet. Jag visste under hela min uppväxt i Ulricehamn att jag skulle sticka iväg så fort jag kunde. Det gjorde jag och jag har inte ångrat en enda sekund. Jag ville mer. Ville se världen och träffa nya människor.

Jag blir lite ledsen när jag ser människor som vill detsamma, men som inte riktigt vågar. Då blir jag ledsen. Jag blir däremot inte ledsen när jag ser att folk är nöjda med vad de har. Tvärtom så kan jag nästan önska ibland att jag också var nöjd med mindre och inte så jäkla nyfiken och rastlös hela tiden. Jag önskar mig ofta lite mer trygghet.

Trygghet, det är något man får offra när man lever/har levt som jag. Man måste vara väldigt trygg i sig själv och inte vara rädd för att vara ensam ibland. Jag är en social människa och älskar att ha folk runt omkring mig, men jag tycker även om att vara själv emellanåt. Har inga problem med det alls.

Så vad skulle jag skriva i min bok? Jag skriver gärna en bok en vacker dag, har många historier att berätta, men jag måste vara säker på exakt vilket budskap den ska ha innan den blir verklighet. Jag känner mig själv fortfarande som en novis i de flesta sammanhang. Jag träffar en massa nya människor, mest varje dag, och alla inspirerar mig på olika sätt. Jag hittar alltid nya saker jag vill göra när jag ser vad andra gör, samtidigt som jag har min egen levande bucket list som jag aldrig kommer att bli helt färdig med.

Tills dess att min bok kommer ut(?) får ni nöja er med bloggen. Den har heller inget självklart syfte. Jag vet att ni är många som läser den, och det gör ni väl av en anledning? Det vet ni bättre än jag.

Det enda jag säkert vet att jag önskar att alla gör, är att ni lever era liv ärligt - både mot er själva och mot andra. Jag vågar lova, at the end of the day, att ni blir lyckligast om ni gör det. Det kan vara jobbigt att ifrågasätta sig själv om man verkligen gör något för att man själv vill det och eventuellt bryta upp från något som inte går i linje med det, men f-n vad härligt det är när man inser att det var det enda rätta. Våga - och skit i vad andra tycker. Vad är det värsta som kan hända?