Misslyckade Dejter

Jag tänkte lite mer på det här att dejta. Egentligen hatar jag det, själva dejtandet i sig. Att sitta och dra sin livshistoria rätt upp och ner och sedan lyssna på den andre, döma varandra och sedan bestämma på plats vart det hela ska ta vägen. Bara allmänt jobbigt, om det nu inte så är att det är en rolig, trevlig och spännande person man sitter jämte eller bredvid. Då är det riktigt nice. En första dejt är alltid en första dejt.

Det är inte alltid det blir en andra dejt. Jag har varit med om riktigt misslyckade dejter. Jag glömmer aldrig när jag var au-pair och blev upphämtad i en stor pick-up truck. Vi var på en restaurang och sedan bio (han försökte hålla min hand, jag ville helst krypa därifrån). Efteråt ville han visa mig något. Han tog med mig till en stor bilaffär och ville att jag skulle hjälpa honom att välja fälgar till hans nya bil. Give me a break. Jag berättade det här för min au-pairfamilj när jag kom hem och än i dag får jag höra detta.

En annan dejt avstyrde jag innan den ens blev av. Det var en kille som jag alltid pratade med på gymmet när jag pluggade på UCF. Vi presenterade aldrig direkt oss själva för varandra men efter några veckor tog han mod till sig och frågade om jag ville gå ut med honom. Jag blev glad, han var skitsnygg. Vi bestämde fredag kväll.

- And by the way, I'm Bart.

Bart? Kom igen. Bart?! Jag kunde bara inte gå ut med en kille som hette Bart. Jag var tvungen att ringa och ställa in dejten senare och sköt upp det här gång efter gång när vi sågs. Till slut tröttnade han och jag slapp gå ut med Bart. Hemsk människa jag är. Hemsk. Inte konstigt att jag är singel.