Det är skönt att vara hemma, men samtidigt saknar jag Almedalen. Eller vet ni vad? Visby är en supermysig liten stad. Ändå är det inte det jag saknar, egentligen. Jag saknar människorna som var där, stämningen i luften när man vandrade längs gränderna. Alla var ju där. Sveriges näringstoppar, kändisar, och så jag. Som en kille sa som jag träffade som också var där för första gången:
- Vad har vi gjort i alla dessa år? Varför har vi inte varit här?
Mitt svar kom väldigt spontant:
- Vet du vad, jag tror inte att vi har missat någonting.
Det är nu det börjar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar