Ofattbart

Jag har inte bloggat något om det som hände i Norge i fredags. För att jag helt enkelt inte kan. Jag har inget att säga, för mig är det bara helt ofattbart. Jag är arg som så många andra. För att det finns så sjuka människor. För att en enda människa kan ta slut på och förstöra livet för så många, så lätt.

Jag gick förbi två unga killar och en tjej på Sveavägen i dag som satt med tända ljus och blommor och tidningsurklipp över vad som måste ha varit deras döda vänner. De grät som om det var det. När jag gick tillbaka samma väg några timmar senare var de borta, men ljusen och blommorna var kvar.

Jag var ute och sprang klockan tolv i dag när det hölls en tyst minut för de omkomna. Jag lyssnade på radion i min iPod men allt bara tystnade. Jag fortsatte springa men tittade upp i himmelen. Ofattbart.