Racerpremiär

Jag vet inte varför jag har skjutit upp det här - premiären på min racer. Jo egentligen. Sist jag cyklade på den här var i september förra året. Det var dagen efter att jag hade dragit foten i en sten och slagit av tån. Jag hade ju ont, kunde varken springa eller gå. Men cykla kunde jag, så det gjorde jag. Det gick bra, tills en växel hoppade och jag slant med foten. Om tån inte var helt av innan det så var den det definitivt efteråt. Aj.

I dag fanns det ingen återvändo. Jag cyklade ut på Ekerö, förbi Drottningholm och vidare ut en bit. Vände när jag tyckte att jag var halvvägs in i rundan och cyklade samma väg tillbaka. Det är verkligen fint där ute. Att solen sken gjorde inte saken värre. I love it.

Att cykla på Ekerö är ungefär som att springa på Kungsholmen. Man är aldrig ensam. Jag mötte hur många cyklister som helst, alla med ett stort leende på läpparna. Det är kul att cykla fort, så är det bara.