
I morse var jag verkligen på väg till gymmet. Det regnade så jag tänkte att det skulle passa bra. Det är ju bara det att jag älskar att springa i regn, så jag sprang förbi den här gången också. Tio kilometer längs Kungsholmens strandkanter blev det. Den enda gången mina fötter käns bra är nära jag springer. Konstigt kan tyckas, men sant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar