Jahopp, jag tar väl mina ärrade små ben och sticker ut i skogen igen. Jag har hur mycket ärr som helst på knän och ben efter fotbolls-, handbolls- och ishockeyspelande i min ungdom. Ärret i knävecket på bilden i mitten är från ett hundkoppel när jag och Jenny var ute och gick med hennes dåvarande hund för många år sedan. Aj, det gjorde ont. Jag har ett likadant ärr på andra benet, kopplet skar liksom in i båda benen där jag gick i korta shorts och hunden sprang runt hela mig. Jag har fobi för hundkoppel sedan dess.
En vacker dag ska jag ha en hund att springa med i skogen. Tills dess går det bra med en iPod/iPhone med musik. And off I am.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar