HBT(Q)

I dag går Prideparaden genom Stockholm. Jag känner inte att jag missar något. Jag är ju ingen extremperson på något sätt, tycker inte om extremsituationer eller extremmännniskor. Jag är så vanlig man kan bli. Däremot lever jag mitt liv till fullo. Gör en massa saker som för många nog kan ses som halvgalna. Dock inte extrema. Det är två helt skilda saker.

Jag har absolut inget emot HBT. Eller HBTQ (+ Queer) som det ofta nu heter. Man bestämmer inte vad man har för sexuellt läggning och jag är allt för att alla ska ha samma rättigheter. Jag gör inte skillnad på folk och folk. För mig som är straight är det utanför det "normala" att attraheras till någon av samma kön, precis som det för dem som är gay är "onormalt" att dras till någon av det motsatta. Det bästa hade ju helt klart varit att vara bi. Synd för mig.

Jag har vänner som är homosexuella. Inte många, men några få. En som kom ut för inte alls längesedan. Åtminstone fick jag reda på det då. Jag reagerade egentligen inte alls på det. Jag blev bara glad. Nu när vi umgås pratar vi om dennes kärleksliv precis som vi pratar om "mina boys".

En sak som fick mig att reagera var när jag gick förbi Kungsträdgården tidigare i veckan och det kom fram en kille till mig och undrade om jag ville skriva på en lista för att förhindra utvisningen av HBT-flyktingar.

- Vadå, ska man skilja på HBT-flyktingar och straight-flyktingar? frågade jag.

Killen visste inte riktigt vad han skulle svara. Jag gick vidare. Samma som paraden i dag. Kul grej för dem som hoppar runt där kanske, men ska man verkligen ha en parad för att uppmärksamma folk med en annan sexuell läggning än det "normala", när de vill vara en naturlig del av samhället? Det här är dubbelmoral för mig.