Tacksam

Inte bara fick jag inflammation i båda hälsenorna. En kväll fick jag sjukt ont i knät. Morgonen efter kunde jag inte röra mig. Jag minns att jag ringde till Cityakuten i stan och undrade vad jag skulle göra. Jag kunde inte böja knät och inte gå på någon av fötterna. På något sätt tog jag mig in till stan, egentligen för att söka hjälp för fötterna, men när doktorn såg mitt knä som jag hade slängt upp på britsen fick han stora ögon och undrade vad jag hade gjort. Jag hade då haft ett sår på knät ett tag och fått en akut infektion, en slags mördarbakterie, i det. Hade jag inte kommit till doktorn den dagen så hade jag antagligen inte bara mist benet. Jag tackar mina taskiga fötter för detta.

Jag var handikappad ett tag efter det här, och halvdrogad av alla mediciner. Det var no fun at all. Infektionen i knät försvann snabbt men hälseneinflammationen övergick till fotledsinflammation som jag har haft sedan dess, ända tills för några veckor sedan då allt försvann efter en feberattack. Något har spökat med mig det senaste året, men jag tror att demonerna är borta. Inget mer sådant tack, nu vill jag vara frisk och pigg. Jag tror att jag ska fira att jag har fått tillbaka mitt liv (för nu vågar jag verkligen tro på det) med en till löprunda i morgon bitti. Yay.