Varför bestämmer jag mig för när jag går och lägger mig att jag ska sova ut morgonen efter? Det är ju så dumt. Det är ju då jag vaknar alldeles för tidigt, när jag inte behöver. Konstigt nog var jag inte trött ändå i morse, så jag hoppade i mine Fivefingers och stack ut. 11K.Glädjen över min återuppståndelse till löpningen efter att jag var skadad lägger sig aldrig. Varje gång jag springer tänker jag på när mina fötter växlade mellan att vara helt normala och att se ut som att man kunde sticka hål på dem med en nål.
De här bilderna är tagna i början av sommaren, två kvällar efter varandra. Jag vet fortfarande inte vad det var för fel på mina fötter, men det försvann, efter ett halvår i helvetet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar