In The Long Run

En av tjejerna som håller i måndagsträningen är Charlotte. Det är hon i rosa tröja på bilden längst upp. Det är också hon som är på bilden längst ned och kransen hon har runt halsen har hon för att hon vann Lidingöloppet i lördags. Helt galet bra.

Jag gratulerade till vinsten (fortfarande sjukt imponerad) och hon undrade hur det hade gått för mig. Då ville man sjunka genom jorden. Jag funderar på om jag ska börja springa fort? Jag kan ju inte göra det i morgon, men om jag bestämmer mig för att jag ska lära mig att springa fort, då vet jag att jag kan det.

Jag älskar att springa. Jag kan springa hur länge som helst (när jag är frisk), men inte snabbt. Jag har inga explosiva muskler, utan bara långa och sega. Jag springer aldrig med klocka. Jag springer för att det är skönt, för att jag mår bra av det och för att det gör mig lycklig.

Nu ska jag bygga upp min kropp från scratch igen. Den har fått ta mycket skit ganska länge nu och jag orkar inte ha ont längre. Jag ska göra det jag vet att jag måste göra - ta det lugnt, vila lite mer och träna alternativt. Bygga upp kroppen för löpning, för det är det jag vill göra in the long run. Det här blir inte lätt, men jag måste. Yoga och styrketräning, here I come.