Mina vardagskvällar är räddade. Jag har fått in en ny rutin (åtminstone en eller två kvällar i veckan). Klockan elva försöker jag ligga i sängen. Då går repriser av Sex and the City. Jag hinner precis se klart ett avsnitt innan jag somnar. Det gör inget om jag somnar halvvägs in i det heller för jag har ju sett den här serien några gånger.
Någon sa en gång när jag hade rakt hår att jag var lik Carrie. Det vet jag väl inte, men jag känner mig ofta som henne. Carrie är singel i en storstad. Hon gör karriär, hon dejtar, hon har kul. Hon är visserligen lite äldre än mig, men så som hon reflekterar över livet (och män specifikt) gör ofta jag också. Carrie är självständig och cool. Hon vet vad hon är värd och hon väntar på sin Mr Big. Tills han har fattat att det är henne han vill ha träffar hon andra och försöker få det att fungera, men så finns ju Han där borta.
Jag vet inte om det finns någon Mr Big för mig? Jag hoppas och tror(?) det, men jag har inte speciellt bråttom. Jag har gjort mina tappra försök, men nu har jag tröttnat på att lägga tid, energi och känslor på någon/något man inte får något tillbaka av. Nu ska jag bara själv ett tag och lägga min lediga tid på vänner, träning och annat som jag mår bra av. Jag tror ändå inte att jag någonsin kommer att gifta mig i en Vera Wang, sorry Carrie.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar