Konstruktiv vs Destruktiv

Jag är på väg till en annan konferens i dag så jag var bara tvungen att springa av mig en mil innan jag begav mig mot flygplatsen. Jag har svårt för att sitta still en hel dag men nu ska det nog gå bra. Jag behöver även få ner lite fler mil i mina Lidingöloppsskor innan det är dags på riktigt.

Jag testade att springa med RunKeeper för jag ville mäta upp hur lång en runda är som jag tror är ungefär en mil. Det stämde ju bra, lite mer till och med, men f-n vad irriterad jag blev på där den rösten som talar om för mig hur långt jag har sprungit samt i vilken fart, med jämna mellanrum. Hon (för det är en kvinnoröst) låter så arg och neggo. En del triggas säkert av det här, men inte jag. Tvärtom. FU, jag springer precis så fort och långt som jag vill och behöver ingen arg röst som säger att jag borde springa snabbare eller långsammare. Bättre då som i måndags när vi sprang Oregonpasset. En av coacherna stod längs med banan och när jag sprang förbi skrek hon:

- Bra jobbat där. Ta rygg på killen framför nu, du tar honom i mål.

Gissa vem som kom först i mål? Det finns definitivt en tävlingsmänniska i mig, men oftast tävlar jag mot mig själv och jag behöver snarare berömmelse än nedtryckande feedback för att jag ska göra ännu bättre ifrån mig. Konstruktiv kritik för att veta vad man gör fel är dock alltid bra, det gäller bara att veta skillnaden mellan konstruktiv och destruktiv feedback, och att ta den till sig på rätt sätt.