Det Var Nära

Man ska aldrig ta något för givet. Som att tunnelbanan går halv fem på morgonen när man ska med ett flyg från Arlanda 06.20. Precis när jag kom och ska gå in i tunnelbanan så kom Metrokillen som skulle fylla på med dagens tidning innanför dörrarna, så han var snäll och släppte in mig. När jag kom ner i tunnelbanan ser jag dock att första tåget går 05.16. En timme från där jag bor och ut till Arlanda. Not doable.

Ringer taxi. Ingen taxi ledig förrän klockan sex. Ringer en annan. No luck där heller. Ringer en tredje. Jajemen, han kommer direkt. Kortvarig lycka. Nytt problem. Ellinor är inlåst i tunnelbanan. Ensam. Givetvis låste tidningsbudet dörrarna igen. Jag fick en nära-döden-upplevelse och såg planet till Zürich kl 06:20 flasha förbi mina ögon, utan att jag var på det.

Då hör jag ett ljud. Det kommer en städerska som kan släppa ut mig. Jag vet inte hur många gånger jag har blivit räddad av städerskan i arla morgonstund eller alldeles för sent på kvällen när jag ska in eller ut någonstans.

Taxin stod och väntade när jag kom ut och jag hann till flygplatsen i god tid och hann till och med ta en kaffe innan boarding. Att de ropade upp mitt namn till final call är mer vanligt än ovanligt numera.