Ja för springa det lär jag nog inte göra på ett tag. Mycket tack vare den här dagen - Lidingöloppet. Det syns på den översta bilden att jag hade rejält jäkla ont, men det syns också på de andra bilderna hur lycklig jag trots allt var. Springa är det absolut bästa jag vet, men det är som allra roligast när man är hel och inte skadar sig själv genom att göra det. Jag kom på det för typ två veckor sedan, att jag gjorde det.
Självinsikten, hur är det med den? Bättre nu än då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar