I morse vaknade jag när syster sa "Morgen" till grannen när hon gick ut genom dörren och till jobbet. Hon har alltså duschat och fixat sig och ätit frukost utan att jag har vaknat. Det händer ju inte. Någon var alltså trött. Jag gick upp strax efter det och tänkte ta en morgonlunk längs med sjön. Jag gick ner till vattnet, typ 50 meter, men jag kunde inte gå och fick gå hem igen. Damn, det är nu jag får sota för att jag inte lyssnade på kroppen och lät den läka helt, utan bara körde på. Det är nu när jag känner efter ordentligt som jag inser att det nog är värre än jag trodde (eller vill inse). Nicht gut alltså.
Någon vandring blir det inte i helgen, som var tänkt. Jag kan strosa i lugn takt, men egentligen säger kroppen till mig att inte röra på mig alls. Gjort är gjort, och jag lovar att lyssna på kroppen från och med nu. Det är i alla fall härlig miljö för rehab här i Zürich.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar