Sankt Göran & Draken

Tur att jag inte träffade på min naprapat på stan i går kväll. Hon hade inte gillat det hon såg. Hon har varnat mig för att jag blir "skenfrisk" av lasern och Voltarentabletterna. Ja om jag nu inte återhämtar mig väldigt fort? Förra veckan hade jag inte skuttat runt i pumps. Men det är klart att jag fortsätter att ta det lugnt. Jag ville bara inte gå ut i gympaskor en lördagskväll.

Det har varit mycket killsnack i helgen. Som Bella sa när vi gick förbi statyn med Sankt Göran och draken:

- Den där Sankt Göran skulle man ha. Han kan behärska en häst, han har ett svärd och man vet var man har honom när man vill ha honom.

Hon syftade på att både hon och jag har konstaterat att våra förtroenden för män inte är särskilt stort. Jag försöker verkligen att ge killar en chans, men hittills har det aldrig slutat bra. Min syster brukar säga att jag jag har otur och alltid träffar på fel killar. Då börjar jag undra - är det mig det är fel på, som inte ser vilken typ av kille jag ska titta efter? Just nu är jag bara inne i ett "låt-mig-vara-stadie", det vill säga att jag bara vill vara ifred. Det är som sagt bara en fas, men det är klart att det har orsakats av något. Jag lägger ingen skuld på någon annan än mig själv att jag nog faktiskt måste börja se mig om efter andra typer av killar än de jag normalt dras till. Ska man behöva ta en så stel typ som Sankt Göran?