Tååålamod

Jag vaknade ruskigt tidigt i morse av ett SMS. Och jag som trodde att jag var morgonpigg?

Jag var utsövd och fick ett sådant sug av att sticka ut på en morgonrunda. Nu tänkte jag aldrig att jag verkligen skulle göra detta. Funderade på en lugn promenad i stället, men så var det så mörkt och kallt och eftersom jag inte kan gå fort så skulle jag väl förfrysa varannan kroppsdel?

Jag satte igång yogan på datorn istället. Jag hoppar ju alltid över både uppvärmningen och avslappningen, som bara består av ren andning och avslappning. Blir stressad av det. Men i dag ställde jag kravet på mig själv at jag inte fick köra programmet om jag inte slutförde åtminstone avslappningen. Jag hoppade uppvärmningen då (en sak i taget va?) men låg faktiskt kvar på golvet efteråt och andades i vad som kändes som en hel evighet. Fy vad jobbigt det var.

Poweryogan i sig är jobbig, men det är inget mot vad avslappningen är. För mig. I början var bara yogan jobbig, för alla rörelser skulle utföras så långsamt. Nu har jag lärt mig att ta ut positionerna ordentligt och nu är det nästa svårt att hänga med. Men det här att bara sitta still och andas alltså. Jag får kämpa mentalt med att göra saker långsamt.

Min syster sa någonting i stil med:

- Men du som är så envis och aldrig ger dig. Du som alltid ska göra så mycket hela tiden. Kan du inte vara lika envis åt andra hållet?

Jag vet inte, men jag ska göra mitt bästa.