Träningsförbud Igen

Order från naprapaten: absolut ingen träning än på länge. Jag får bara göra långsamma, funktionella övningar a.k.a. sjukgymnastik. Jag har ätit en intensivkur med Voltaren sedan i fredags, vilket har gjort att jag inte direkt har haft ont. I morse tog jag den sista dosen och nu tänker jag inte ta ett enda piller till. Typ ever.

Jag känner ju nu att kroppen är sliten. Jag var alltså så van vid att ha ont att jag inte brydde mig om att kroppen aldrig blev helt hundra när den värsta smärtan väl gick över i somras. Nu känner jag dock att jag får mjölksyra i benen så fort jag bara tar två steg uppför en trappa. Jag trodde att det skulle vara så, just för att jag har tränat mycket. Tydligen inte. Mina muskler får inget syre, har jag lärt mig. Det kommer de inte få så länge de inte har fått vila tillräckligt. Det kan ta tid. Jag hoppas inte alltför länge.

Jag har haft träningsförbud förut. Det är exakt 10 år sedan nu och då fick jag inte träna på ett helt år. När det stod "Idrott" på schemat fick jag sitta i biblioteket och skriva arbeten om idrottsrelaterade ämnen, istället för att vara med och spela fotboll. Då var det direkt fara för min allmänna hälsa, ja faktiskt mitt liv. Nu handlar det mer om att min kropp ska hålla länge och att jag vill komma tillbaka till ett liv med mycket fysisk aktivitet som jag är van vid. Det liv jag vill leva.

- Du måste börja tänka långsiktigt, säger naprapaten.

Jag har egentligen vetat det länge, men först nu har jag accepterat det.