Är Det Så Det Är i Himmelen?

Jag gick hem från jobbet i normal tid i dag. Klockan fem faktiskt. Tänkte "dumma" tankar när jag mötte en massa löpare och när jag kom hem kunde jag bara inte hålla mig längre. Slängde på mig löparkläder och stack ut.

Djiiisuss vad skönt det var. Jag hade nästan glömt hur underbart det är med löpning. Det är ju över två månader sedan och det sista löpsteget jag tog var ganska smärtsamt.

Jag sprang nio kilometer och gick en, den sista, för jag kände givetvis av höften. Jag lär inte springa i morgon igen, men vad som än händer så var det värt det. Nu ligger endorfinnivån på plus igen.