Vi tog ett strög på stan i Borås och jag träffade på folk jag känner i varenda gatuhörn. På en uteterass satt Grabbarna Grus och filosoferade över livet. Jag har inte träffat Micke på ett år, sedan jag flyttade från Ulricehamn/Borås. Vi gjorde Boråsklassikern ihop förra året. Han frågade nu hur det gick med min "elittriathlonsatsning". Ehhm, ja. Han frågade också när jag skulle komma tillbaka från Stockholm och menade att Ulricehamn förföll utan mig och att de behöver profiler som mig i U-hamn/Borås. Jovisst.Jag inser hur bra jag trivs med att vara anonym i Stockholm. Det är inte många som vet vem jag är där. Jag trivdes bra i Borås också, men under den tiden jag verkade där efter att jag kom hem från USA, blev jag ofrivilligt en lokalkändis. Det är väl sådant som följer med när man hörs och syns och jag är helt okej med det om det är i positiv bemärkelse. Nu var det bara det och det gynnade mig och mitt företag, men jag trivs med att vara en "nobody" igen. Åtminstone för nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar