Jag sprang på ett gäng svenskar i lobbyn till hotellet när jag kom tillbaka. De skulle precis gå ut och äta och undrade om jag skulle med. Jag tittade på klockan på armen och såg att hon var nästan elva och tackade nej. Jag är trött och tänker faktiskt gå och lägga mig i tid i kväll. Vill vara på topp dagarna som kommer nu. När jag kom upp till mitt rum tittade jag på klockan på telefonen och såg att den inte ens var åtta. Ding dong Ellinor, det är tre timmars tidsskillnad mellan Californien och Atlanta. Då kände jag mig tråkig och osocial som inte följde med på middagen.
Nu är klockan halv nio och jag ligger i sängen och kollar på TV. Har börjat få skav i halsen så det fattas väl bara det? Jag brukar bli sjuk efter att jag har varit instängd i ett flygplan en längre tid. Jag lägger mig och tittar på dagens enda inköp, en kasse så att jag ska få med mig allt hem som jag ha köpt åt alla andra. Nej jag är inte bitter. Det är inte synd om mig alls. Jag är inte ironisk heller. Det är inte synd om mig någonstans. Jag skulle bara hemskt gärna vilja ha de två lila Nikejackorna jag hittade i dag, men jag får nöja med mig en lila kasse för 6 Dollar. Jag är nöjd med det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar