Jag Har En Plan

Himla trevlig kväll i går igen, skyddade inne i värmen från snöstormen. Jag vet inte om det är all trevlighet jag är så trött av för i dag sov jag alldeles för länge igen. Eller är jag bara allmänt väldigt trött? Jag kan nog svara på det själv, men nu är det faktiskt bara en rolig och produktiv vecka med jobb kvar och sedan ska jag vara ledig ett tag. Jag har inte bestämt hur länge än, men så länge som det krävs för att jag ska bli pigg igen.

Jo, jag är trött. Min lilla kropp (som mest bara känns som en stor klump för tillfället) har sagt ifrån på riktigt. Det har blivit för mycket på en gång. Jag är van att hundratvå bollar i luften samtidigt men när man inte har någonstans att lufta sig emellanåt så blir den positiva stressen negativ. Det är nytt för mig. Jag brukar triggas av att ha mycket att göra men den senaste tiden får jag en klump i magen och vill bara gråta så fort to-do-listan byggs på. Spelar ingen roll vad det är.

Om jag ändå hade kunnat träna (ute i friska luften) så hade jag inte varit i den här situationen, men nu går inte det. Om jag någonsin ska kunna göra det igen så måste jag sitta still. Helt stilla. Det är tydligen det enda som hjälper? Än så länge i alla fall. Får väl se vad magnetröntgen visar, men eftersom jag hoppade ur den klaustrufobiska situationen tidigare i veckan så måste jag vänta ända till den 9 januari innan jag kan göra klart undersökningen.

Som Anna sa i går:

- Ellinor, jag känner verkligen inte igen dig. Det här är inte du.

Hon har rätt. Jag känner mig inte som mig själv, men tyvärr har jag inte valet att byta ut mig själv i en handvändning, så what to do? Jag har en plan. Eller flera. Långsiktiga och kortsiktiga sådana. Julen och det nya året kunde inte komma mer lägligt. Om 2011 var året då allt hände så ska 2012 bli året då jag hittar balans i allt det nya.