Jo, jag började ju läsa en bok i går. Inget häpnadsväckande kanske, men för mig är det stort. Jag har en släng av ADHD light och har väldigt svårt att koncentrera mig när jag bara gör en sak i taget. Bäst fungerar jag när jag gör flera saker samtidigt och det får gärna gå fort. Knäppt.
Men det är inte det jag ska prata om. Jag såg en bok ligga under TV-bordet när jag låg i soffan och slötittade i går. Tog upp den och läste baksidan. Den handlar om det hemska som hände i Arboga för fyra år sedan, när en tysk kvinna dödade två barn och halvt slog ihjäl mamman med en hammare. Det var ingen svår bok att fastna i. Med undantag för en fotbollsmach på TV, lite socialt sällskapsspelande med familjen och en kort promenad så låg jag och läste hela kvällen ända fram till midnatt då jag somnade.
När man läser om en sådan tragedi och faktiskt förstår att det hände en helt vanlig familj på riktigt så har man lite svårt att klaga över sitt eget liv. En kompis jag träffade i helgen som jag inte har pratat med på länge berättade att hennes pappa precis har dött i cancer, efter att endast ha vetat en vecka att han var sjuk. I dag berättade en annan att en av hennes bästa vänner hade fått tre månader att leva och planera sin begravning efter sitt dödsbesked.
Alla har vi våra problem, stora som små, och allt är relativt men när man läser och hör om sådana här saker är ens egna "problem" helt plötsligt inte så värdlsliga. När man dessutom inser att (som jag skrev om i går) det bara är att ändra på det man inte är nöjd med (för de mesta går, det kan bara vara lite jobbigt ibland), då känner i alla fall jag ett ansvar att göra det. Jag kan inte gå runt och klaga över något jag inte är nöjd med som jag faktiskt kan påverka själv. Dags att skrida till verket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar