Mitt Livs Prestation

Vi har precis varit på 32-veckorskontroll hos barnmorskan. Allt var precis som det skulle. Jag blir alltid lika lycklig efter ett besök då (det har ju alltid gått bra) och jag får känslor av att inget annat spelar någon roll just nu. Det är bara bebben och J som är viktiga. Och jag själv så klart.

Jag förklarade hur jag känner för J igår kväll, att jag har blivit mycket bättre på att ta det lugnt och vila utan att få dåligt samvete. I början var det väldigt frustrerande att behöva sova mitt på dagen när jag hade behövt den tiden till annat. Nu ser jag min vilotid som lika viktig (om inte viktigare) är något annat jag gör. Jag har ju mina uppdrag som jag sköter men jag kan bestämma själv när jag jobbar med dem. Jag är också försiktig med vilka jobb jag tar på mig och tackar snarare nej än ja. Pengar är viktigt att få in, men inte viktigare än att jag mår bra.

Som J sa: -Det här är ju ditt jobb nu. Tänk dig att du är en elitidrottare. Det är ditt jobb att vila, träna och äta rätt för att göra ditt livs prestation en dag i mitten av juni. Förbereda kroppen för att orka prestera max. 

När man tänker så blir det lättare att ta det lugnt. Tränar och vilar gör jag så bra jag kan. Mina blodvärden hos MVC idag visar att jag äter bra också. Jag firade precis med en god macka och en latte. Lycklig.