Tog en eftermiddags stroll ner till M Street. Det är "it" gatan i Georgetown. Jag bor precis ovanför Georgetown, vid Glover Park som det heter. M Street har en massa affärer och restauranger. Påminer lite om Camden i London, väldigt urban. Väldigt mysigt också. På kvällarna skulle jag beskriva det som något vildare.
Jag sov tio timmar i natt. Gick och la mig elva igår och vaknade vid nio i morse. Jag behövde detta! Tog en morgonpromenad och hamnade mitt ibland någon walk for breast cancer. Alla hade något rosa på sig, utom jag. Jag tog igen det sen när jag var och handlade. Köpte en rosa cream cheese. Den var givetvis inte rosa, bara förpackningen. Jag tror att jag skänkte några quarters till bröstcancerforskning. Dagens goda gärning. Nej förresten, den återstår. Idag måste jag packa upp mina väskor och komma i ordning. Jag orkade aldrig det igår. Jag låg hemma och kollade ikapp alla avsnitt av Gossip Girl som jag har missat så att jag kan börja följa det här klockan åtta på måndagar nu. Det är ju måndag i morgon. Vart tog den här helgen vägen?
Jag tänkte handlat på vägen hem från gymet men jag tänkte att det ändå skulle vara skönt att springa hem och duscha först. Givetvis orkade jag inte gå ända till Safeway när jag var klar, utan det fick bli Whole Foods. Det är som sagt gott och fräscht där, men dyrt. Jag håller inte riktigt med om texten på kassen. Imorgon är det storshopping som gäller. Måste fylla upp kylen. Måste köpa matlådor också och ha med mig till jobbet, kan ju inte fortsätta att äta ute varenda dag.
Alla har vi våra svagheter. Jag älskar cashewnötter! Det är min stora svaghet. Tur då att det i alla fall är en massa nyttigheter i de små böjda härligheterna. En annan sak jag är svag för är crab cakes (krabbkött som man blandar med något annat gott och lite kryddor och sedan steker). Det är inte så vanligt i Sverige, men här i USA finns det på menyn hos de flesta restauranger. De bästa jag har ätit var när vi tog en road trip i våras runt Floridas kuster. Där har de färskt krabbkött och gör gudomliga crab cakes. Jag var i Savannah igår (som visserligen ligger i delstaten Georgia men precis ovanför Florida) och när jag såg crab cakes på lunchmenyn kunde jag inte låta bli. Mmm, vad gott. De fick mig att hålla igång hela eftermiddagen. Sen skulle vi ta en bit på flygplatsen innan vi flög tillbaka till DC och vad ser jag inte på menyn, om inte crab cakes:) I can never have enough. Jag funderar på dessa ljuvliga små bullar till middag ikväll;) Oj, då kanske jag ska börja med att äta frukost först, klockan börjar närma sig noon här (12 mitt på dagen). Första ska jag gå till gymet, Washington Sports Club, som jag blev medlem i tidigare i veckan men som jag inte har hunnit gå till än. Och sen behöver jag faktiskt gå och handla lite mat också, det har liksom inte hunnits med än, jag har ätit ute i en vecka nu. Först ska här svettas!
Man kan ju få magsår ibland alltså. När jag öppnade min jobb-laptop igår var alla dokument borta. Alltså rubbet! Ringde min boss i ren panik som förklarade att allt jag gör finns på servern på kontoret och alltså inte på laptopen egentligen. Lätt för mig att veta. Så där sitter jag i Atlanta och ska göra klart allt material inför morgondagens Advisory Board möte och har inte de dokument jag har förberett. Efter lite meck hit och dit kunde jag komma åt det ändå, men snacka om mindre panik ett tag.
Sitter pa Reagan National Airport och vantar pa mitt flyg till Atlanta. Ska dit och jobba idag pa mitt gamla kontor och sen i kvall ar det en "reception" med SACC-Georgia i World Trade Center i downtown Atlanta. I morgon ar det Advisory Board meeting for Savannah Edays, i Savannah. Vi aker bil dit ett gang.
En av mina nya roomies, Alex, skulle skjutsa hem mig till min boss' hus igar kvall. Jag trodde jag visste vart jag bodde, jag hade ju adressen i alla fall. Det visade sig att min lokalsinnesformaga inte var sa bra som jag trodde. Efter en massa turer och telefonsamtal fram och tillbaka tyckte jag synd om henne och sa att jag tar en taxi hem. Det varsta var ju bara att taxichaufforen inte heller hade nagon koll. Till slut ringde jag min boss som var uppe i NYC och lat henne prata med taxichaffisen. Det blev en dyr taxiresa innan jag till slut var hemma. Dessutom var jag trott som aldrig forr. Inte nog med det. Nyckeln som lag gomd till mig under dorrmattan visade sig vara fel nyckel. De hade lagt ut brevladenyckeln! Vad skulle jag gora? Jag fick ringa och vacka min boss' man som kom och oppnade. Visserligen inte mitt fel, men det kandes lite dumt anda. Efter det stupade jag i sang.