Man lär sig av Erfarenheter

På tal om det här med inspirationskällor. Alla inspireras vi av olika saker, eller olika sorters människor, if you like. Det beror ju givetvis på att vi själva är så olika. Nu har jag en bekännelse. Jag har alltid längtat bort. Bort från Sverige för att det är så lamt och trist här. Bort från svenskar för att (jag tycker att) svenskar är så tråkiga och instängda. Nu har jag varit ute i världen en hel del också. Inte bara backpackat (det har jag förresten aldrig gjort) utan faktiskt bott längre på flera ställen och lärt känna många olika sorters människor och kulturer. En del av de här människorna har kommit till att bli mina bästa vänner. Vänner för livet. De har förändrat mitt liv och mitt sätt att se på världen. Jag hade aldrig träffat de här människorna om jag inte hade gett mig ut.

Men så till saken. Sist jag var hemma i Sverige en tid kunde jag inte vänta tills jag skulle iväg igen. Jag klättrade på väggarna, ända upp till himmelen. Men denna gången ville ödet annorlunda när jag var iväg. Än en gång träffade jag människor som kom att förändra mitt liv. Kanske mer än någonsin förr. Ändå blev det fel till slut och en gång för alla bestämde jag mig för att ge "hemma" en ärlig chans. Och så rätt det har blivit. Ytterligare en gång har jag träffat nya människor som inspirerar mig och som får mig att skratta varje dag, men den här gången i Sverige och dessutom närmare en plats som jag har avskytt i hela mitt liv. Tills nu. För första gången uppskattar jag vad jag har och strävar inte efter toppen längre, i alla fall inte den högsta. Kommer jag dit så gör jag, men i så fall för att ödet vill det och inte för att jag försöker så mycket. En sak har jag lärt mig. Det är inte värt att offra allt för att försöka nå till något man kanske inte ens vill ha.

Jag har gjort många misstag här i livet, men egentligen inga fel. Jag lär mig, varje dag and I love it!