Jag hade precis kommit över mållinjen när en kille kommer och klappar mig på axeln.- Jag måste bara få tacka dig, sa han. Jag har haft rygg på dig hela loppet igenom.
Hur fasen lyckades han med det, tänkte jag? Jag som har sicksackat mig fram som en ficktjuv på Drottninggatan mitt i semestern bland tyska turister.
- Det var så lite så, svarade jag i alla fall. Vad fick vi för tid då?
- Min klocka säger 49 någonting.
Yes! tänkte jag. Under 50 minuter.
- High Five för den, sa jag och vi gjorde en snygg sådan innan vi fick våra välförtjänta medaljer.
Då piper det även till i min telefon och jag får mitt resultat via SMS. Med nervösa fingrar tar jag upp telefonen och ser mitt slutresultat: 49:22. Yay, jag nådde mitt mål att komma under 50 minuter. Jag var inte trött. Galet varm och svettig i 24-graders värme javisst, men jag mådde bra och hade inte ont någonstans. Jag klunkade några muggar vatten, tog en banan och gick för att se prisutdelningen.
Efter det stötte jag på Pasi hemifrån Borås. Vi tog följe till närmsta(?) T-bana och gick och reflekterade över vilken fin huvudstad vi har. Stockholm i mitt hjärta och I'll be back för att springa Midnattsloppet här igen. Under 45 då eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar