Fjärilar i Magen

Jag var faktiskt lite nervös inför loppet. Förra året när jag sprang i Göteborg hade jag anmält mig till startgrupp 5 eftersom det bara var mitt andra lopp någonsin. Det slutade med att jag ägnade hela loppet åt att försöka komma om folk. Därför hade jag anmält mig till startgrupp 2 i år. Beräknad sluttid 45-50 min. Var beredd på att bli omsprungen hela loppet igenom men tänkte att det kunde vara en bra morot. Dessutom var mitt mål att komma under 50 minuter.

Startskottet gick och jag började springa. Kände mig oförskämt fräsch i kroppen trots värmen och allt folk. Höll mig till vänster och hakade på snabbspåret. Blev inte omsprungen som jag trodde utan var återigen den som sprang om alla andra. Det var dock inte helt lätt. Ibland tog det helt stopp. Några ramlade på varandra. Jag hopppade över. Jag gjorde mitt bästa hela loppet igenom för att springa så fort jag kunde. I uppförsbackarna var det lättare att komma förbi för då gick det riktigt långsamt bland majoriteten av löpare. Det var först under de sista två kilometrarna som jag kunde springa nästan helt fritt. Vilken känsla. Det kändes som att flyga fram i Stockholmsnatten med folk som hejade på längs gatorna. När jag såg målflaggorna spurtade jag.