En Del Av Mitt Liv

Sedan jag började med löpning (för bara ett drygt år sedan) har en helt ny värld öppnats inför mina ögon. Det låter cheesy, men det är sant. För två år sedan försökte jag mig på att springa en halvmil. Det resulterade i två löparknän och att jag inte kunde gå nedför trappor på flera veckor. När jag efter det bodde i DC ett halvår gav jag mig sjutton på att jag skulle klara det här ändå, köpte de dyraste skorna med den mesta stötdämpningen och sprang några gånger. Inget hit det heller. Gjorde ett nytt försök hemma i Sverige igen förra våren. Då släppte det. Jag lärde mig att löparknä orsakas av överbelastning när man utsätter kroppen för belastning eller distanser den inte är van vid. Alltså inget farligt och de enda sättet att bli av med det är att träna tills kroppen vänjer sig. Så jag gjorde det, sprang längre, snabbare och slog nya, personliga rekord. Och shit vad jag mådde bra. Helt plötsligt kändes det som att jag kunde lösa alla världens problem under mina löprundor. Jag insåg ju att jag realistiskt sett inte skulle lyckas med detta och bestämde mig istället för att lösa alla mina egna problem och för att en gång för alla forma mitt liv såsom jag vill leva det. Det här tar tid, men jag är på god väg. Jag frågar mig själv nästan varje dag om jag gör rätt. Jag vet att vissa mål tar längre än andra att uppnå men så länge jag vet att jag är på rätt väg är jag nöjd. Magkänslan talar om vilket.

Här är mina löparskor jag använder just nu. Notera att inga av dem har någon som helst dämpning. Jag lärde mig för bara några månader sedan att skor med stötdämpning kan göra mer skada än nytta. Speciellt om man som jag har ett neutralt löpsteg och väger som en fågel. Varför ska jag ha dämpning i steget? Glöm inte att det här är väldigt individuellt. Ta hjälp av en expert när du köper löparskor men var samtidigt kritisk. Gå inte på allt de säger. Och ha gärna fler än ett par skor att variera mellan. Kroppen gillar variation. Glöm inte heller att löpning ska vara roligt. Om du har provat det och inte gillar det, testa något annat. Jag vill ändå uppmuntra alla som kan att ge det några chanser. Spring en kilometer, gå en. Nästa gång spring lite längre. Till slut har du kommit runt halvmilen. Ett år senare springer du Götebogsvarvet. Låter det omöjligt? Det är fullt möjligt, tro mig. Du bestämmer. För mig har löpningen inneburit ett nytt liv. Häftigt.