En Välmående Liv

Jag tycker att det är häftigt hur kroppen fungerar. Hur den går att träna upp och ta hand om. Enligt mig bör alla som är friska ta hand om sig själva och sina kroppar. Jag menar inte att alla ska träna som elitidrottare, men åtminstone vardagsröra på sig och få upp pulsen åtminstone ett par gånger i veckan. Till detta bör man stoppa i sig bra bränsle (mat). Inget frenetiskt, men om man nu väljer att göra motsatsen - äta skräpmat (varje dag) och ligga på soffan, ta bilen till jobbet och inte gå mer än nödvändigt - får man skylla sig själv. En motor som inte blir servad håller inte i längden. Till slut klappar den ihop.

Jag har inte alltid levt som jag har lärt, men jag har lärt mig av mina misstag. Jag har inte alltid tagit hand om mig själv - tvärtom - men däremot har jag den hårda vägen insett vad jag behöver för att må som allra bäst. Det är en sak att säga att man ska göra något och det är en helt annan att faktiskt göra det. Jag är en DOer, på gott och ont. När jag väl har bestämt mig för något går det inte att stoppa mig. Inte förrän jag själv bestämmer mig för att enough is enough.

Jag tränar en hel del för att bara vara hobbymotionär. Varför? För att det är roligt, fascinerande och jag mår tipptopp av det. Nu ljög jag lite. Jag mår inte alltid 100 av min träning. Jag som nu ska prova på triathlon som en utmaning för mig själv är helt nybörjare i både simning och på cykeln. Att cykla har varit en njutbar upplevelse nästan hela tiden hittills men det är klart att man får lite ont i bakdelen i början. Simningen däremot är jag inte helt vän med än. Jag har fortfarande panik de första längderna i bassängen för att jag är under vattnet och inte får syre som jag är van vid. Idag har jag en grym träningsvärk i vaderna efter mina två första löppass med mina barfotaskor (något som kroppen inte är van vid än). Jag skulle egentligen behöva en ordentlig massage en gång i veckan för att må som bäst. Min lilla kropp är ganska beat up vid det här laget, efter en aktiv sommar. Så varför gör jag detta? Förutom att det är roligt, fascinerande och jag håller mig i rörelse som vi människor är menade att göra? När det samtidigt gör ont? Svaret: för att jag ser något slags mål i horisonten. För att jag älskar utmaningen.

För att jag kan.

Jag vet att alla inte har samma förutsättningar som jag för att träna så här. Jag vet att vi människor är olika. Jag vet att det jag håller på med är i överkant för vad jag har tid och råd med för att samtidigt ha ett "normalt" liv och ett "normalt" jobb. Jag vet mycket. Men jag vet också att fler där ute skulle må så mycket bättre om de bara tog lite bättre hand om sig själva. Det är ju så enkelt och handlar endast om att göra val. Att välja att ta en promenad i skogen med bästa vännen istället för att se en film eller sätta sig på krogen. Att välja att äta en bit kött med en god sallad istället för en pizza eller något friterat. Att välja att gå lite oftare och ta bilen lite mindre. Att välja att inte äta socker och konstgjorda ämnen varje dag. Så enkla val. Och kom inte och skyll på att ni inte vet, för hur kan man undgå att veta idag?