Jag älskar att vakna upp till lappar, med positiva budskap. Oftast är det dock tvärtom, där hemma. "
Gör detta, gör inte detta" och så börjar man hänga läpp innan man ens har borstat tänderna. Man känner sig som ett barn. Men idag är jag vuxen. Har återigen ett helt hus för mig själv. Christian som jag bor hos åkte och tränade med sin PT kvart i sju i morse och hans fru är i Canada. Jag laddar för ett testpass inför helgen där jag tänkte cykla några mil i högt tempo och sedan springa några kilometer med samma go. Ska bli kul och spännande, jag som vanligtvis bara skulle hoppat i skorna och gett mig ut på en behaglig 10+ km runda i skogen. Jag var förresten och kollade på en GPS- och pulsklocka på
Runner's Store igår och har bestämt att det ska bli nästa investering. Jag behöver nya utmaningar. Motivera mig själv är jag bra på, nästan för bra, men väl i spåret eller på cykeln behöver jag en piska. Ah, denna teknik när man saknar mänskliga motivatorer.
Tre dagars vila känns i kroppen. Jag sprudlar av energi och skulle kunna dra av en halvmara nu direkt. Ja till och med jag vet ju att det är bra att vila, men det är en helt annan sak att faktiskt göra det. Samma sak som att jag vet att jag bör äta något innan jag tränar på morgonen, men det är ju mycket lättare att bara sticka ut och ta det där med frukost efteråt. Genvägar och senvägar, dags att börja justera lite här om jag ska komma någonstans. Jag ska nog slänga ihop en smoothie, hittade frysta bär i frysen.
- Känn dig nu som hemma Ellinor, sa Christian innan han gick och lade sig igår.
Självklart gör jag det, vart jag än kommer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar