Hobbytriathlet

Ibland hittar man bara så rätt. När hela magen säger att detta är bra. Jag stack iväg på cykeln ut mot Drottningsholm. Insåg att det inte var särskilt långt så jag fortsatte förbi. Cyklade en bra sväng ut på Ekerö innan jag vände och cyklade tillbaka. Totalt 1h (cykeldatorn ville inte mäta avståndet av någon konstig anledning så jag gick på tiden). Hem, in med cykeln, på med andra skor och iväg igen. Jag inser att simningen inte är den gren jag har tränat minst på - utan växlingarna. Löjligt av mig att ha triathlonskor när det ändå inte kommer göra någon större skillnad. Jag kommer att spendera alltför mycket tid i växlingsområdet, det förstår jag ju. Å andra sidan, att slippa knyta skosnören kanske är skillnaden mellan att komma näst sist eller sist.

Det var en ovan känsla att springa direkt efter att ha cyklat. Jag visste faktiskt först inte om jag cyklade eller sprang, bara att det gick framåt. Jag såg nog ganska rolig ut där jag sprang omkring i min triathlondräkt bland villorna i Bromma. Det kändes bra i alla fall. Rätt som sagt. Jag har äntligen hittat ett intresse (som andra har inredning, mode och annat) som jag delar med andra. Jag mötte fler cyklister av min kaliber ute på Ekerö. För mig är detta precis det - en hobby som gör att jag kan släppa tankarna på jobbet och där jag befinner mig i en frizon. Att jag håller mig i form och mår bra av det samtidigt är ingen nackdel. På så sätt är det lite mer än bara ett intresse. Det är en livsstil även om jag inte satsar mot en elitkarriär. Jag kommer alltid bara att vara en hobbytriathlet för jag vill ha ett "vanligt" jobb också. Vem vet hur jag kommer att kombinera det här i framtiden? Bara jag.