Rakt På Sak

Jag har ärligt talat lättare att förstå mig på små barn än vuxna människor. Barn säger alltid vad de tycker och tänker. Vuxna ska alltid krångla till allt, och inte minst krångla oss ur situationer. När någon ber mig om min åsikt i en fråga brukar jag alltid fråga om de verkligen vill ha ett ärligt svar innan jag ger det, för jag är alltid ärlig. Varför ska jag ljuga för att vara snäll?

Idag kom en person och tackade mig.

- För vad? undrade jag.

- För att du vågade säga som det var, fick jag till svar.

Jag lade nämligen alla kort på borden i en situation innan sommaren. Jag kunde inte stå och se på när andra bara gick och väntade på att ett problem skulle försvinna av sig självt, som det verkade att de trodde att det skulle göra.

- Du ska veta att det här har dragit igång en process som var nödvändig. Tack än en gång för att du vågade.

Vågade? tänkte jag. Vad är folk rädda för? Jag är mer rädd för jultomten än för att säga vad jag tycker och tänker. Alla har vi fiender här i världen och människor som inte tycker om oss. Jag har nog trots min ärlighet och rakhet flest vänner. Kanske just därför.