...jag och min iPod. Katarina skulle ha kommit upp idag men eftersom hon har legat sjuk hela helgen tyckte varken jag eller hon att det var en bra idé. Vi ska ut tidigt imorgon och fiska hummer och det är ingen Brittsommarvärme direkt. Inte värt att riskera hälsan för det. Tråkigt, men vi överlever. Det är alltid så här uppe att första dagen är det jätteskönt att komma ifrån all stress. Andra dagen får jag panik. Var är alla människor? Tredje dagen har jag vant mig och kommit in i den avskärmade världen. Ändå börjar jag känna att det räcker snart.
Jag är utvilad nu, tack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar